Ur Arvid Huss: Vi Hussar 1614–1964, Stockholm 1965, s. 119–121
Tabell 91
VIII. ERIK GUNNAR HUSS (son av Erik Gustaf, tabell 82). Född i Lövånger (Västerbotten) 21/12 1871 genomgick han Umeå Högre allmänna läroverk 81–90, där han blev A-student på latinlinjen.
Huss sociala intressen gav sig tidigt tillkänna när han i Uppsala, med aptit på åtskilliga discipliner, inriktade sina huvudsakliga studier på de historiska (Hjärne) och statistiska vetenskaperna. Men också det glada studentlivet, karnevaler, vårbaler, Philochoros, fick sin tribut och som studentkårens vice ordförande, förste kurator i Norrlands nation, där han 97 blev hedersledamot; som övermarskalk för den minnesrika studentkarnevalen 97 röjde han idérikedom och organisatorisk läggning.
Efter avlagda examina promoverades han 1903 till filosofie doktor på en avhandling rörande Norrlands näringshistoria: Undersökning över Folkmängd, Åkerbruk och Boskapsskötsel i landskapet Västerbotten åren 1540–71 (Uppsala 1902); bland redovisade källor finner man morfadern lagman Kjellerstedts allsidiga och vederhäftiga Sockenbeskrivning över Löfånger av 1827.
Gunnar Huss började omedelbart sin tjänstemannabana som amanuens inom ecklesiastikdepartementets statistiska avdelning, men därjämte och efterhand uteslutande i kommerskollegiums avdelning för arbetsstatistik, där han avancerade till förste aktuarie och sekreterare.
Denna verksamhet med dess omfattande sociala problem förde till posten som vår förste arbetsförmedlingsinspektör och vidare, 1912, till socialstyrelsen, där han efter några år som byråchef och generaldirektörens ställföreträdare utsågs till dess chef. Åt denna post ägnade han huvuddelen av sitt livsverk intill inträdet i pensionsåldern 1937.
Men alltjämt togs hans erfarenhet och skicklighet i anspråk för viktiga uppgifter; så hade han, efter att redan 1914 knutits till Statens arbetslöshetskommission som sekreterare och sedan vice ordförande, efter många år återbördats till denna som ordförande och förmåddes nu kvarstå som sådan. Han avled emellertid, efter långvarigt lidande, den 6/12 1939.
Den som endast tangerat socialpolitikens intressesfärer kan icke lägga något nytt till bilden av en man med Gunnar Huss resning, redan präglad av honom närstående eller initierade. Så har hans son givit ett pregnant, djupt personligt porträtt i vårt släktblad (maj 1951). Byråchefen Nils Bergsten, generaldirektörens ställföreträdare de sista åren, hans nära vän, vittnar om ”vad han varit för sin vänkrets, för det ämbetsverk där han haft sitt närmaste verksamhetsfält, ja, för hela vårt land”.
Vid sidan av Henning Elmquist är han skapare av socialstyrelsen som tillkommit på hans förslag och vars chef han var i 16 år. ”Det var en glädje, en stolthet för envar att få tjäna under hans skickliga och nitiska, rätliniga och lojala ledning.” Gunnar Huss arbetskraft togs i anspråk för också andra officiella och enskilda värv. Han fungerade under många år som ordförande i förliknings och skiljenämnder, var ledamot i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, ordförande i rbetslöshetsutredningen 1927, socialpolitiska institutet, föreningen för arbetarskydd och sällskapet Hem i Sverige.
Vidare var han ordförande i AB Svensk jordförmedling, vars skrifter under 1913–38 utgavs under hans ledning, i livförsäkringsbolaget Framtiden och olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö. Han var i många år verksam som styrelseledamot inom Centralförbundet för socialt arbete, hans skrifter i arbetslöshets- och arbetsförmedlingsfrågor är legio – hans Promemoria angående arbetslösheten i Sverige hösten 1908 samt kommunala åtgärder i anledning av arbetslöshet gavs stort erkännande på Pariskongressen 1910. Bland Huss från trycket utgivna många arbeten kan också nämnas:
Jordbruksstatistikens reformering (Linköping 1902) det första av honom publicerade; Luleå socken på Gustaf Vasas tid 1906; Lövångers äldre bebyggelse (särtryck, 38 sidor, 1941, Umeå) samt under Huss regi: Redogörelse för lockouterna och storstrejken i Sverige år 1909 (Stockholm 1910–12).
Allt vad Gunnar Huss skrivit röjer en stilist av rang; men han var också en talare av rang, hans briljanta högtidstal i Släktföreningen Huss är bevarade för all framtid; det var i de lugna åren efter första världskriget som tanken att samla vår stora släkts vitt spridda länkar började ta form; tack vare Johan Olof och Frans Huss genealogier kunde man uppspåra dem och skilja agnarna från vetet. Som föreningens representative ordförande var han också den populära fyrbåk kring vilken släkten småningom smiddes samman.
Gift 21/12 1910 med Alfhild Potentia Nord, född i Ödsmål (Göteborgs och Bohus län) 28/4 1884, dotter till dåvarande styrman Johan Alfred Abrahamsson och Julia Markusson; som sjökapten antog fadern namnet Nord. Död i Stockholm 5/5 1961.
IX. Barn:
Erik Johan, född 23/7 1913, direktör (tabell 92).
Gunhild, född 10/7 1917 i Stockholm, student där 36 vid Nya Elementarskolan för flickor; efter språkstudier i Tyskland, England och Österrike elev vid Jenny Åkerströms Husmodersskola 38, vid Röda Korsets sjuksköterskeskola 39–40, socionomexamen 47; socialassistent vid Sundbybergs Barnavårdsnämnd 48–49, förste socialassistent (socialläkarassistent) hos Stockholms Stads Socialnämnd från 49. Fru Huss- Edgren, Stockholm.
Gift 1940–46 med Erik August Edgren, född 15/6 1918 i Lidingö, son till sjökaptenen, försäkringsdirektören Anders H. Edgren; realexamen 35, elev på S/S Abraham Rydberg 35–36, sjökapten 41, kapten i Flottans reserv; befälhavare hos Rederi AB Nordstjernan, Stockholm. Söner: Erik Gunnar Anders Edgren, född i Sthlm 8/6 1941, gymnasist 61; Erik Tomas Edgren, född 25/4 43 i Sthlm, realexamen 60, fotograf.