Av Katarina Huss – Släktblad nummer 74, november 2007
Släktföreningens styrelseledamot och registeransvarige Gunnar Edgren avled den 23 augusti efter en kort tids sjukdom, 66 år ung. Hustru Monica, sönerna Erik, Klas och Mats med familjer, pappa Erik, bror Tomas, halvsyskon och bonusbarn med familjer samt en stor släkt- och vänkrets har lämnats i chock och bestörtning.
Hans plan att leva till 100 var så självklar; han var helt enkelt en sådan person. Uppnådd pensionsålder hindrade honom inte att fortsätta sitt arbete på Svenska Rotor Maskiner ab och han minskade inte heller sitt engagemang i de förtroendeuppdrag han hade i sin bostadsrättsförening, i Kanotseglingskommittén, i visir (Vi som inte röker) och i Släktföreningen Huss.
Gunnar hyste ett varmt och genuint intresse för sin släkt och Släktföreningen Huss. I början av 1980-talet övertog Gunnar som ledamot i styrelsen ansvaret för Släktföreningens register med allt vad det innebar av uppdateringar och utskick, adressändringar och detektivarbete att hitta nya – och gamla – medlemmar etcetera.
Han introducerade datorn i släktarbetet trots motstånd från de äldre i den dåvarande styrelsen som ansåg att datorer var en onödig – och dyr modenyck – det fungerade ju så bra med sax och klister! Gunnar stod på sig och fick sin vilja igenom. Han byggde upp det imponerande register som gör det möjligt att effektivt följa släktens allt fler generationer, ett ovärderligt verktyg, bland annat i skapandet av vår släktkrönika Vi Hussar II. Till Gunnar, släktens Sherlock Holmes, kunde man alltid komma med frågan ”tillhör hon Norrlandssläkten Huss?” och om han inte kunde svaret genast, återkom han mycket snart med fakta.
De speciella datasläktträd som han skapade för våra stora släktsammankomster var alltid mycket uppskattade; varje deltagare kunde pekfinger-följa sin ruta och hitta knutpunkten för släktskapet med alla närvarande.
Saknaden och tomheten efter Gunnar är ofattbar och mycket påtaglig inte minst i Släktföreningens styrelsearbete. Under alla år som verksam i styrelsen missade Gunnar oss veterligen inte ett enda styrelsemöte, och vi minns åtskilliga glada och väl förplägade styrelsesammankomster i det gästfria hemmet i Finntorp. Ingenting var omöjligt för Gunnar – han var ingen motmänniska – utan en medmänniska. Han var en entusiast, en doer, en kreatör och fixare, en optimist, en god kamrat och lojal vän. Han ställde alltid upp, men körde ändå sitt race och bromsade där det behövdes – om än sällan – med sin milda envishet.
Gunnar efterlämnar ett stort tomrum. Vi saknar honom men är oändligt tacksamma för hans stora, engagerade och varma insatser som styrelseledamot i Släktföreningen Huss och som god vän.