Ur Vi Hussar nummer 66, december 2002
ICA Menyföretagen utfärdar årligen ett stipendium till sommelierutbildningen på Restaurangakademien i Stockholm. Till min stora lycka fick jag inte bara bäst resultat på examen, utan jag fick också ta del av detta fantastiska bidrag som fick användas till en vinresa.
Målet för vinresan blev Alsace. Jag och min man tillbringade en vecka i juni bland vinrankor och små pittoreska städer. Under hela resan blev vi mycket väl omhändertagna, alla var så trevliga och tog sig tid till oss, gav oss information, små presenter och letade fram speciella flaskor ur sina gömmor och till och med bjöd oss på lunch. Kortaste mötet var 2,5 timmar, längsta var 6 timmar!!
Till de mest minnesvärda hör besöket hos Monsieur Marcel Deiss.
Ett litet vin är som en liten orkester där spelarna inte är samspelta. Ett stort vin år som en symfoniorkester. Man kan inte urskilja ett enskilt instrument utan alla är i full harmoni. Dirigenten styr orkestern och dirigenten i ett vin är jorden – le terroire! (Marcel Deiss)
Vi står i Marcel Deiss stora, kyliga lokaler i Bergheim i Alsace i nordöstra Frankrike med de stora träkaren, där man fottrampar de röda druvorna. Strax bredvid står ett antal tävlingsmotorcyklar som tillhör vinmakaren och sonen. Med oss är också en flicka som har hållit i en lång och informativ vinprovning innan vår rundvandring. Då och då lägger Monsieur Deiss in lite filosofiska tankar bakom vinerna. Han berättar att han skulle ta det som en förolämpning om man sa att han gör en god Gewurtztraminer! Nej, han vill höra att han har varit en god betjänt till sin Terroir (jorden man odlar på)! Efter det inlägget blev jag ganska tyst. Men min man frågade vidare, till Monsieur Deiss belåtenhet!
Vilken tur att min man följde med mig till Alsace! tänker jag. Jag kan visst tala franska men inte som han. Han kan munhuggas och skämta med vinproducenterna så att det blir roligt och han förstår samtidigt de filosofiska utläggen kring vin och vinodling.
Vi fortsätter ner under marken där vinerna ligger till sig på stora fat och mindre bariquer. Här i mörkret och den härliga svalkan får vi en riktig lektion i vinfilosofi.
Man kan inte läsa sig till i en bok hur man odlar vin, utan vinstocken berättar för dig hur den vill bli vårdad. Du måste lyssna på den. (Marcel Deiss)
Vi fick träffa flera av de främsta producenterna i Alsace; Hugel, Trimbach, Deiss med flera. Den mest minnesvärda lunchen var när Monsieur Hubert Trimbach plötsligt under vår provning frågade om vi inte vill ta en liten ”quick bite” med honom och han försökte boka bord på stadens finaste restaurang. Som tur var, var den stängd, för i denna värme skulle vi inte klara av så mycket mat. Men han bokade den näst finaste i stället! Det var en upplevelse att få så mycket uppmärksamhet på en restaurang och bli behandlad som de allra finaste gästerna. Han har pondus Monsieur Trimbach! Vi hade en mycket trevlig lunch, då vi förutom vin pratade om andra intressen, familjer, gemensamma bekanta och mat. Krögaren själv och hans fru pratade också länge med oss. Monsieur Trimbach har inte samma definiton på ”quick bite” som jag!
Väl tillbaka i huset Trimbach fick jag köpa en Clos St Hymne som de håller i ganska hårt, vilket fynd!
Tidvis under vår resa noterade vi att Alsace var ganska folkfattigt, och på vissa tider var det lite svårt att få boka besök, men Frankrike åkte ganska snabbt ut ur fotbolls-VM och därefter blev det betydligt lättare!
Vinresan var både en arbetsresa och en semesterresa. Vi lärde oss mycket om vin och kultur och vi fick njuta av den härliga försommaren i Alsace med goda luncher ute i solen. Jag kan varmt rekommendera er att ta bilen ner och fylla den med dessa friska, fruktiga viner!
Carolina Soudah