December 2012

Vid det senaste årsmötet på Hussborg, den 16–17 juni 2012, diskuterade vi bland annat hur ett fortsatt släktforskningsarbete skulle kunna stimuleras och hur information om resultaten skulle kunna spridas till medlemmarna.

Släktkrönikan Vi Hussar II publicerades 2001. Var och en förstår att en hel del har hänt i släkten sedan dess. På mötet restes frågan om aktivering av forskningsarbetet. Boken redovisar drygt 2 500 personer i släkten från “Ur-Hussen” Nils Ersson fram till 2001.

Eftersom jag hade ägnat mig åt släktforskning under cirka 30 år, med varierande intensitet, och hade hittat en del Hussar bland mina förfäder, ville jag titta närmare på om det fanns mer att plocka fram ur gömmorna.

Med utgångspunkt från min egen antavla, det vill säga jag och “alla” mina förfäder, vände jag upp och ned på antavlan och undersökte hur “Ur-Hussens” ättlingar har slingrat in sig i min antavla.

Det visade sig vara flera slingor som knöt ihop de två tavlorna, alltså min egen antavla med förfäder och Nils Erssons stamtavla med alla hans ättlingar. Det blir till slut ganska många människor att hålla reda på eftersom jag har nästan 7 000 förfäder som ska granskas mot Hussbokens dryga 2 500 ättlingar på Hussidan.

Under det arbetet upptäckte jag att en del ättlingar på Hussidan inte har kommit med i boken. Det är egentligen inte förvånande. I boken anger redaktören, Gunnar Edgren, att det är svårare att forska framåt i släkten än bakåt. I våra vanligaste källor, kyrkböckerna, finns dokumenterat var människor kommer ifrån, men inte alltid vart de tar vägen, vilka de bildar familj med och hur många barn de får.

Det finns ofta brister i materialet på grund av förstörd dokumentation, olyckshändelser, slarv eller direkta felnoteringar. Ibland kan man ha tur och av en tillfällighet hitta någon som man har letat länge efter, men en släktforskare får inte lita på turen. Alla redovisade resultat måste baseras på källuppgifter och innehålla tydliga hänvisningar som kan kontrolleras av andra.

I väntan på att föreningens styrelse föreslår arbets- och publikationssätt har jag börjat komplettera bokens material. Jag har utgått från min egen digitaliserade information och börjat föra in uppgifterna från Vi Hussar II – som är ett utomordentligt arbete!

Bokens uppgifter om varje person är som regel ganska knapphändiga uppgifter: namn; datum för född, gift och död; orter och kanske yrken. En viktig uppgift är att få med alla barn och deras öden. I det fallet har jag kunnat komplettera bokens data på flera punkter, men det tar ganska lång tid och man får akta sig för att fastna alltför länge i en enskild persons öden och äventyr, annars kommer man inte vidare.

Klar blir man aldrig. Släkten växer hela tiden och ens aptit visar sig också växa efterhand. Förutom att grunduppgifterna ska samlas in, vill man ju sedan fortsätt med mer “mjuka” uppgifter. Det är intressant att försöka få svar på frågor av det här slaget: Hur blev dessa människors liv? Vad sysslade de med? Vilka intressen hade de? Vilka var deras levnadsförhållanden? etcetera.

I skrivande stund har bokens material i stort sett fördubblats till nästan 5 000 ättlingar till Nils Ersson och hans äldste son, Erik Nilsson Huss, född 1590. Då har jag ändå inte lagt in hela bokens material i den digitaliserade stamtavlan. Omkring 100 av de cirka 660 tabellerna återstår att lägga in, så bara den delen omfattar minst ett par hundra ättlingar.

Till det kommer ett ännu okänt antal ättlingar som jag har hittat i andra, sentida, publikationer. De viktigaste är Martinus Laurentii ättlingar och Sockenskiva med familjeregister för Torp socken i Medelpad 1500–1900. Båda titlarna publicerades av Midälva Genealogiska Förening omkring 2004–2006.

Föreningen har som intresseområde ungefär Västernorrlands län och därför torde föreningens medlemmar ganska ofta stöta på en Huss under sitt släktforskningsarbete. Dessutom är Torps socken en centralpunkt för släkten Huss; jag har för övrigt äran och glädjen att deltidsbo i byn Viken; vårt hus ligger mitt emot Torps kyrka på Ljungans södra strand.

Med hjälp av nämnda källor och direktkontakt med kyrkböckerna på Internet via Ancestry och Riksarkivet kompletterar jag bokens uppgifter. Sveriges dödbok med uppgifter om avlidna i Sverige 1901–2000 är också en givande källa. Statistiska Centralbyråns uppgifter om födda, vigda och döda personer fram till och med 1940 är mycket användbar. Däremot är uppgifter efter 1940 mer svårtillgängliga.

Orsaken är integritetsskyddet; uppgifter om privatpersoner får inte publiceras om de är mindre än 70 år gamla. Det innebär att ändringar i familjerna efter 1940 är svåra att få fram. Om man vill komma åt en sådan uppgift, måste man ha direktkontakt med den person det handlar om. Här har medlemmarna en stor uppgift att fylla.

Det går att hitta uppgifter om personer och familjer i dag på olika sätt, men uppgifterna kan misstolkas och användas felaktigt. Om man bara vill få fram en adress, kan man använda eniro.se, hitta.se eller birthday.se. Jag har några gånger hämtat uppgifter på så sätt, men det tar mycket tid från arbetet med det historiska materialet. Längre fram blir det aktuellt att fylla igen luckorna från 1940 och framåt, men långt ifrån alla Hussättlingar är medlemmar i släktföreningen och kanske en majoritet inte ens vet att de har svallande Hussblod i ådrorna.

Mitt arbete med stamtavlan fortsätter. Jag hoppas att styrelsen kommer att uppmana föreningens medlemmar att bidra med faktauppgifter, personliga uppgifter och minnen, fotografier och annat material av den “mjuka” typen. På det viset kan ett av föreningens ändamål uppfyllas: “att genom publikationer öka medlemmarnas kännedom om släkten”.

Vi lever i en digitaliserad värld, på gott och på ont. Ju längre tiden går, desto mer finns att forska om och desto bättre blir möjligheterna. Konstigt nog hittar vi mer om historien ju längre ifrån den man kommer.


Luciadagen 2012

Jan Söderström *

* Linje 9 i boken, men totalt fyrfaldig »Klockare«, tvåfaldig »Fiskal« och trefaldig »Klockare och Fiskal«