Danviks Dårhus, foto från Wikipedia.

Danviks dårhus

Sedan 2007 bor min hustru Kerstin och jag i Saltsjöqvarn vid Danvikskanalens utlopp i Saltsjön. Från våra fönster kan vi blicka ned på Danvikens Hospital från 1725, som 1785 kompletterades med en byggnad, som idag ligger två hus från oss. Den kallades Danviks dårhus.

Idag är det bostadsrätter i byggnaden. Läser just en liten bok från 1951, skriven av journalisten och kulturhistorikern Gustaf Näsström, betitlad ”400 år på Danviken”. Där hittar man redovisningen av min farfars farfars bror Magnus utsaga om Dårhuset. Ord och inga visor!

Släktens historiska vingslag är städse närvarande!

 

1718-25 byggdes den ännu bevarade sjukhusbyggnaden, ritad av arkitekten Göran Josuæ Adelcrantz.

Från 1740-talet fick hospitalet börja ta emot sinnessjuka personer som fick bo i ett trähus i backen upp mot Fåfängan. Om detta skriver 1788 läkaren Anders Johan Hagströmer: ”den myckna trängsel, som varit i det gamla dårhuset, och de usliga rummen hava gjort, att skabbsmittan som oftast gått varvet om, då den genom någon nykommen eller eljest inkommit.”

 Plankarta över dårhuset med omgivningar från 1848. Foto från Wikipedia.
Plankarta över dårhuset med omgivningar från 1848. Foto från Wikipedia.

År 1785 fick hospitalet del av en gåva på 5 000 riksdaler som Gustav III skänkte till uslingars räddning och hjälp och det förvärvade den före detta saltsjuderibyggnaden vid Henriksborg strax öster om hospitalet. Byggnaden fick namnet Danviks dårhus och var tänkt att ge plats åt 80 sjuka, men i praktiken var antalet boende dubbelt så många. I mitten av 1800-talet kom bland andra Magnus Huss och Carl Ulrik Sondén (överläkare på Danviken) med kritik över hur verksamheten sköttes på Danviken. Huss skriver om dårhuset bland annat

Danviks dårhus är måhända den ändamålsvidrigaste af alla hufvudstadens barmhertighetsinrättningar; denna inrättning kan kallas en fläck på hufvudstadens kommunalväsen; ja, man kan våga säga, att det är en nesa för menskligheten, att en anstalt för olyckliga medmenniskors vård får finnas sådan som denna är.

Hospitalets ledning blev inte glad åt kritiken, men hade i sak inget emot att slippa ansvaret för det mycket ålderdomliga och kostsamma dårhuset. 1855 började staten uppförandet av sinnessjukhuset Konradsberg på Kungsholmen, och dit överfördes 101 personer från Danviken i november 1861. Det gamla dårhuset såldes 1863 för 35 100 riksdaler silvermynt, pengarna gick till inköp av inventarier på Konradsberg. Men Danviken skulle ändå betala 24 000 kronor årligen (från 1871 14000 kronor) till Konradsberg, en skyldighet som fanns kvar ända till 1952.

Tilläggas kan att på 1700-1800-talet användes ordet Danviken synonymt med dårhus, på samma sätt som begreppet Beckomberga i slutet av 1900-talet användes som sinnebilden för en plats för sinnessjuka.

Av Gunnar M Huss

Hedersmedlem, fd ordförande Släktföreningen Huss